Reflextioner | Det är dags nu | Pappa Kalle | Degersjöberg | Det moderna livsmönstret
En frusen historia | Bygdens äldsta företag | Pristävling

Medlemsblad för Mählers släktförening
Nr 2 - 2000-12-10

REFLEXIONER

Vi har i Smedjan talat mycket om utgivning av en släktbok så snart det går. Problemet är att hitta bilder, som måste ingå i en sådan bok, bilder som har anknytning till vår släkt. Personbilder är inte alltid nödvändiga utan platser eller orter är rätt intressanta i detta sammanhang. Vykort är en typ av bilder som ofta finns i enskild ägo.

Det äldsta kända, i Sverige poststämplade vykortet är från 1887. Vykortet fick sitt stora genombrott i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1897. Därefter blev det en fullkomlig explosion i vykortskrivandet. 1904 postades 48 miljoner vykort av en befolkning på 5 miljoner. Att skriva några rader på ett vykort hade blivit ett normalt sätt att höra av sig till varandra. Portot var då bara 5 öre.

Kungl Biblioteket har en fullständig samling av vykort. Korten är ordnade ortvis, dvs efter gårdsnamn, traktens namn, naturnamn och församlingsnamn. Kyrkor är ofta motiv på vykort.

I enskilda personers ägo finner man ofta album med bilder utan någon speciell ordning. Det gäller då att om möjligt få reda på vilka personerna är, vilket kanske inte är det lättaste.

En annan källa för bildletande är våra hembygdsföreningar. Deras bildarkiv växer med åren. Även lokalt tryckta och utgivna böcker kan innehålla värdefulla bilder. Vi får dock tänka på upphovsrätten till bilder i tryckta alster. Författaren till en bok har upphovsrätt 50 år efter sin död. För andra bilder gäller 25 år sedan bilden togs.

Många tidningar har också välordnade bildarkiv. Man kan kontakta den egna ortens tidning och fråga. Ofta finns det ett personbildarkiv, där man t ex kan återfinna bilder av förtroendemän som verkat i bygden. Föreningens styrelse har för avsikt att utse en redaktionskommitté. De, som ska ingå i kommittén, kommer att få en förfrågan rätt snart.

Rolf

Tänkvärt: Det är den som går vilse som finner dom nya vägarna.

SMEDJAN utkommer i regel 2 ggr/år.
UTGIVARE: Rolf Nilsson, Erstavägen 9, 882 30 LÅNGSELE. Allt materiel av intresse emottages, t ex meddelanden, artiklar och annat.
ORDFÖRANDE: Rolf Nilsson, Erstavägen 9, 882 30 LÅNGSELE, telefon 0620-21332.
KASSÖR: Kjell Mähler, Kullberg 3031, 880 37 JUNSELE, telefon 070-6529627.
Mählers släktförenings POSTGIRO: 466 62 43-3

Till inledningen | Tillbaka | Nästa



Det är dags nu! som Martin Ljung sa

Förutom att i största allmänhet vara en släktförening med släktforskning, släktträffar och liknande ska vi ha en del projekt på gång för att vidmakthålla intresset. Byggandet av Smedjan på bruket var ett, släktförteckningen ett annat. Nu ska vi alla hjälpas åt att göra en lättsamt skriven bok om släkten. En del av Er kommer jag att utse till kretsombud med stort ansvar att ta fram material. Alla ni andra kan och bör utse Er själva till ombud och verkligen lägga manken till för att få fram artiklar och annat.

Ta fram många bilder som lättar upp. Tidplan - insamling av material fram till våren 2001, redigering hösten 2001, tryckning våren 2002.

Vi skall klara av'et! som Martin Ljung sa.

Artikeln nedan kommer från Ulla Freidh och handlar om hennes far Karl Mäler.
Kjell Mähler

Till inledningen | Tillbaka | Nästa



Pappa Kalle

Karl Mäler

Min far hette Karl Mäler och var född 1893, som tredje barnet i en syskonskara som så småningom skulle bestå av elva barn.

Pappan, Markus Mähler från Degersjöberg, var arrendator och skogsarbetare och mamman hette Maria Westman och kom från Omsjö.

När pappa föddes bodde familjen i ett nybygge i skogsbyn Svanåsen, men man flyttade två år senare till en enslig arrenderad gård i Degersjöberg. Det fanns ingen körbar sommarväg dit och närmsta granne bodde 2,5 km därifrån. Maria födde de elva barnen utan hjälp av andra än någon grannfru, aldrig av någon barnmorska. Pappan låg ute på skogsarbete många veckor i sträck. Han började läsa tidigt, redan i treårsåldern enligt föräldrarna, i början från enkla texter på packlårar och liknande, senare från dagstidningar som klistrats upp som tapeter på väggarna, så som var vanligt i den tidens fattig-Sverige.

Läsning för flera år fick han sedan hans far ropat in en låda med böcker och tidskrifter på en auktion.

Hans skolgång inskränkte sig till några månader då och då, totalt ett drygt läsår. Tidigt började pappa Kalle intressera sig för politiska frågor och i november 1911 var pappa med och bildade Skogsbergs socialdemokra-tiska ungdomsklubb. Det fanns ingen ort med namnet Skogsberg, medlemmarna kom från spridda torp och småbruk i skog och berg, och man hittade tillsammans på ett namn som skulle passa dem alla. Den dagen höll pappa sitt första politiska föredrag, då var han 18 år. Han insåg snart att han måste skaffa sig bättre kunskaper och lära sig behandla det svenska språket bättre, men saknade ju pengar. Tack vare en välvillig vän till familjen fick han möjlighet att gå en sexmånaderskurs på Hola.

Det var på Hola han alltså övade upp sin förmåga att skriva, men redan 1912 hade han börjat medverka i Nya Norrland, både med korta notiser, rena nyhetsartiklar och med skildringar från arbetslivet, bygdebrev och polemik. åtskilliga av hans artiklar placerades på ledarspalt. Men han skrev också i andra tidningar, bl a i Örnsköldsvik Allehanda.

1916 blev han fast anställd som redaktör på Nya Norrland där han stannade i fyra år, för att sedan göra några kortare gästspel i Umeå och Luleå, och arbeta ett antal år i Stockholm, på Folkets Dagblad Politiken och Den Nya Politiken, för att slutligen 1926 komma tillbaka till Nya Norrland, nu som chefredaktör.

I drygt 20 år var han kommunalpolitiker, satt i en massa styrelser och nämnder, kom in i andra kammaren 1936, där han var ledamot till 1947. Det innebar att vi vissa tider såg mycket litet av honom.

De sista åren före pensioneringen tjänstgjorde han på Socialdemokratiska partistyrelsens informationsavdelning, som redaktör för den nystartade tidningen Odlaren och som medarbetare i Aktuellt i politiken. Han gick i pension 1959. Han började skriva ner sina minnen från barndomen och ungdomen men tyvärr kom ålderskrämporna ganska omgående, och han avled 1963.
Ulla Freidh


Till inledningen | Tillbaka | Nästa



Degersjöberg ligger efter gränsen mellan Sollefteå och Örnsköldsvik.
Omkring 2,5 mil sydost om Junsele.


Degersjöberget


I en släkt som Mählers, har ättlingar med sina familjer naturligtvis bott i många byar och socknar. Så även i Junsele socken, där släkten verkat både som arbetare, bönder och smeder.

Den förste som jag funnit i kyrkböckerna för Junsele är Per Erik Mähler, född i Ed 1822, som tillsammans med sin familj bosatte sig i byn Degersjöberget inom nuvarande Anundsjö socken år 1854. Jag tänker här redovisa lite om Degersjöbergets historia.

Vid mitten av 1700-talet gjorde en hel del faktorer att det blev lättare att ta upp nybyggen. Det blev fredstid med ökande befolkning, och många hade inte möjlighet att dela upp sina hemman i för små lotter. Dessutom såg man det från statens sida som något positivt att man fick nya fastigheter att beskatta, och att ödemarken koloniserades. När man fick beslut om att ta upp ett nybygge blev man beviljad ett visst antal års skattefrihet. Den normala var 15-30 år.

Ett sådant nybygge var Degersjöberget, och den var den 20 april 1770 som bondesonen Olof Jacobsson från Edens by i samma socken slog sig ner på östra sidan av Degersjön. Han hade två år tidigare gift sig med Brita Ersdotter från Östanbäck, och med tiden fick de sex barn. Ett av dessa barn var sonen Erik född 1769, vilken kom att ta över ena halvan av faderns hemman. Han gifte sig med en Malin Olofsdotter, och de fick endast ett barn, Brita född 1807. Brita blev faderlös redan vid åtta års ålder, och åtta år senare avled även modern Malin.

Detta innebar att hon som sextonåring var enda arvtagare till hemmanet. Hon var endast sjutton år när hon gifte sig med Per Jacobsson Åkerström, vilken nu blev bonde i Degersjöberget. Den första tiden gick allt bra för familjen, men en dag kom det några herrar från ett skogsbolag upp till Degersjöbergets nybygge. De ville köpa den skogsmark som tillhörde byn, och bjöd då Åkerström samt hustruns farbroder. Olof Olofsson, en summa pengar för de två hemman som fanns i byn. Olof avöjde erbjudandet, men efter några supar böjde sig Åkerström. Det tragiska i affären var att Britas far Erik och farbrodern ej hade något upprättat dokument på att de ägde var sin halva av hemmanet. Detta innebar att även Olof Olofsson tappade sin mark. De blev nu i stället landbönder på sina egna gårdar.

Per Erik Mähler kom till Degersjö-berget genom gifte med Per Åkerströms dotter Magdalena, född 1830. I Degersjö-berget hann Per Erik och Magdalena få fem barn innan de 1864-65 flyttade till Svanåsen inom Ådals-Lidens socken. Där fick de ytterligare fyra barn. Per Erik avled där 1891 och hustrun Malin 1899.

Per Eriks bror, Isak Aron Mähler, kom 1867 att gifta sig med hustruns syster Cajsa Dorotea Åkerström, och de var bosatta i Degersjöberget från 1869.

Byn överfördes från Junsele till Anundsjö socken 1890.
Göran Stenmark, Junsele


Till inledningen | Tillbaka | Nästa



Det moderna livsmönstret


Många flyr under t ex veckohelgen eller semestern ut på landet. Man flyr staden i sin välputsade bil, flyr till en ovetskap om landsbygdens problem i hopp om att livsmönstret där är bättre än i stan. Är det bristen på kvalitet i vardagslivet man söker och kompencerar?

I många fall blir svaret att frisk luft och motion får vi på landet. Men det finns ju ersättningar i stan i form av gym, motionshallar m m. Föreningsliv och kultur har ett mycket stort utbud i stan i jämförelse med landet.

Om vi tittar på våra äldre gemenskapsformer och jämför dom med dagens så vill jag inte påstå att de blivit bättre. Vi människor är till vår natur ett socialt väsen. Det förefaller därför som om det är just i gemenskap med andra som vi kan leva ett meningsfullt liv. De äldre, traditionella grupperingarna, har uppluckrats eller satts ur spel och dom nya gemenskapsformerna har inte kunnat ersätta dom äldre. Tre generationer bor sällan på samma ort, varför mor- och farföräldrar respektive barnbarn sällan råkas. Den dagliga kontakten ersättes nödtorftigt av telefonsamtal. Och även om man bor på samma ort så lever man vanligen utan större kontakter. För den yttre välfärden sörjer instituioner av olika slag ifrån vaggan till graven. Med grannarna har man inte något att göra annat än i undantagsfall- och då kanske främst vid konfrontationer. Var och en lever innanför sitt stängsel. I höghuset vet man inte alltid vem som bor i lägenheten under eller över en. Ensamheten har, mitt i storstaden, blivit ett av många människors stora problem. Att gå till grannen för att låna eller återlämna tusende småting är inte inne i dag.

Men att bo i torpet på landet garanterar inte att idyllen eller gemenskapen blir bättre. Lantortsborna har även de tagit intryck av det moderna livsmönsret. Det gäller därför att upptäcka gemenskapen som livskvalitet och sedan skapa ett sådant samhälle där denna livskvalitet är chansen att fungera.

Men det är klart- livskvalitet har olika innebörd för olika människor.
Rolf



Till inledningen | Tillbaka | Nästa




En frusen historia

I början av 50-talet var fiske, en för mej viktig, fritidshobby. Jag var ofta ute på insjöarna vintertid och pirkade, anglade eller satte ut saxar. Något större fiskafänge fick jag då aldrig uppleva. Viktigast var tjusningen med lugnet och ron på vårisarna när solen sken varmt och de årsta drillarna från fågelvärlden gjorde sig hörda.

En sån fisketur planerade jag och Olle i mitten av mars 1953. Den våren hade vi rätt mycket snö i markerna och vår plan var att åka buss till änden av en sjö i min hemtrakt och därifrån åka spark genom skogen till en annan sjö, Långsjön, som är känd för att vara fiskerik.

Vår packning var ryggsäckar med proviant för 3 dagar, en isborr samt en spark. Vi hade tidigare tagit reda på att det fanns en uppkörd timmerväg, som gick mot Långsjön. När vi färdats timmervägen några hundra meter så upphörde den. Ett gammalt skidspår, som snöat över med en par decimeter, blev nu det underlag för den drygt en mil långa färden vidare. Så småningom kom vi äntligen fram till sjöändan. Under vår färd kände vi att det kallnat på och mössorna måste dras ner över öronen. Vi hade nu ca 3 kilometer kvar över sjön till vårt viste, en äldre fäbod, som vi skulle övernatta i. Ungefär mitt på sjön hörde jag ett bösskott i vänstra örat och jag undrade med Olle vem som skjuter så här mitt på sjön. Olle hade inte hört något och antog att det var kylan som sprängde i isen.

Väl framme skulle vi göra iordning vårt läger med i första hand eld i den öppna spisen. När värmen började komma så tog vi av våra vantar och mössor. Då tittade Olle på mej och sa: har du ont i örat? Jag lade handen över örat och kände då liksom en isbit i handen. Jag hade förfrusit örat och övre delen hängde som en död lapp rakt ner. Bösskottet ute på isen fick nu sin förklaring. Min fortsatta vistelse på denna fiskefärd blev med en icke ren gammal handduk runt huvudet.

När värmen kommit i stugan gjorde vi oss klara för fisket. Ut på sjön för att borra hål och fiska angel till saxarna. Till vår förskräckelse upptäcker vi att vi var utan borrsväng till isborren. Senare konstaterar vi att denna borrsväng ligger kvar på vägen där vi steg av bussen, 12 kilometer därifrån i djupsnö. Som tur var hittade vi en gammal barkspade och under mycket slit fick vi upp två hål. Isen var omkring 70 centimeter tjock. Agnfisk fick vi och satte genast ut två saxar i våra två hål.

Nu upp till stugan och rusta för natten. Mera ved måste ordnas och jag gav mej ut med bågsågen för att ordna detta. Vid första sågskåran går bladet av. 12 kilometer till närmaste bebyggelse och omkring 25 grader kallt. Den vilobänk med tre pallar som många år stått bakom knuten vid fädboden försvann vårvintern 1953 och någon förklaring till denna händelse har inte kommit fram.

På morgonen vittjade vi våra saxar. En gädda satt på den ena saxen och på den andra ett stort vidunder som vi inte fick upp. Fram med barkspaden och nytt slit. Det visade sig vara en ordentligt stor lake med huvudet större än kroppen.

Vi kortade av fisketiden med två dagar ty vi vågade inte utmana ödet mera.

Mitt öra är numera läkt och något men av förfrysningen fick jag inte
Rolf


Till inledningen | Tillbaka | Nästa




Bygdens äldsta företag


Lars-Göran och Bengt-Ivar Mähler driver tillsammans det
anrika familjeföretaget Mählers Smide AB i Näsåker.


Mählers Smide AB i Näsåker är med sina 110 år i branschen ett av bygdens äldsta företag.
I begynnelsen handlade tillverk-ningen om plogar och andra föremål som användes av jordbruken.
I dag är tillverkningen inriktad på högteknologiska saxlyftar som används av industrier.
Bengt-Ivar Mähler och brodern Lars Göran är de som i dagsläget sköter företaget.

10-tal anställda

Till sin hjälp har de ett 10-tal anställda ute i produktionen.
Småföretagarklimatet i Näsåker är ganska stillsamt eftersom det finns lite industriell tillverkning på orten.
Förutom Mählers finns det i princip bara ett snickeri som har produktion i gång.
Dessutom ett antal enman eller fåmans företag.
Högkonjunkturen som Sverige nu befinner sig har ännu inte nått till Mählers fabrik.
Något som ändå inte sörjs speciellt mycket av ägarna.
- Nej, egentligen inte, eftersom vi har haft fullt upp ändå.
- Faktun är att vi har haft problem under hösten att få tag i personal, förklarar Bengt-Ivar Mähler.
Han hoppas ändå att hög-konjunkturen så småningom skall snudda vid Näsåker och Mählers Smide.
Konjunktursvängningarna brukar ju komma sist hit upp till Norrland, konstaterar han.
För företagets del är det nästan mer intressant att se hur valutan, främst euron utvecklas.

Utlandsexport

70 procent av företagets produktion hamnar i utlandet.
Tyskland, Frankrike och Belgien är länder där saxlyftarna från Näsåker finns.
- För vår del är det mycket intressant att det är en stabil Euro-kurs. Företaget andas optimism inför framtiden.
Ett bevis på detta är den nybyggda fabriksdelen som invigdes härom året. Företaget har nu cirka l.000 kvadrat-meter verkstadsyta.
Peter Magnusson


Till inledningen | Tillbaka | Nästa




Nya medlemmar i Mählers släktförening


Mähler-Ekholm Anette, Nöbbelövsvägen 6, 226 52 Lund
Korndahl Mikael, Kurortsvägen 20 A, 830 13 Åre

Pristävling


Vi öppnar här en liten pristävling. Om du har lust att svara på 3 frågor kan du vinna 1 st Mähler släktförteckning. Svaren på frågorna finns i släktförteckningen.

1. På vilken sida finns en världsmästarinna i skidåkning?

2. En kvinna född 1768-11-27 död i rödsot finns på en sida i förteckningen. Vilken?

3. Ordf i föreningen har en fru som heter?
Vilken sida?

Sänd dina svar till:
Mählers släktförening
Erstavägen 9
882 30 Långsele

Vinner gör 3 st med rätt svar.

Lycka till!

Till inledningen | Tillbaka